Jag må ha blivit äldre och klokare, men smink och mina t-shirt avstår jag aldrig ifrån. Ibland när jag ser en tjej/kvinna omålad och tråkig frisyr, tänker jag vad fin hon skulle vara med lite förvandling. Den enda person man gör sig fin för, är sig själv. Ja, i viss mån att få uppskattning också, men det är en bisak.

Klädmodet har jag aldrig brytt mig om, har hittat min stil för länge sen.

Gillar inte knytblusar eller tantkjolar.

Jag har aldrig känt mig säker med mycket folk eller gillat att var med gäng. Nej, det tycker jag är så jävla krävande, jag känner att jag är kung över mitt liv men aldrig varit någon drottning i baren. Blir allt för lätt sjuk av för mycket alkohol, och gillar inte dösnack som det ofta blir vid barhäng. Däremot om man sitter några vänner vid ett bord och småpratar om ditt o datt och politik, det gillar jag.

Heminredning är så rogivande, inte där heller följer jag några trender, blandar gammalt och nytt. Lite omaka saker och lite villervalla".

Det här skåpet har jag köpt uppe i Järbo på en antik och loppisaffär.

Färgen är tråkig äggskalsgul, har nog varit vitare. Jag funderar på att sandpappra lite och köpa en vit lasyr, det tror jag blir ett lyft för detta gamla skåp.
Nu har min dotter börjat rusta skåpet, hon älskar att måla, snickra och fixa saker. Hon är tatuerare och fullbokad till nästa år. Jag tänker ofta att hon jobbar med sin dröm att vara konstnär. jag har aldrig haft en dröm att vara i vården jag ville bli damfrisör, men det blev inte så.

Nu längtar jag att få sluta jobba efter över 40 år i vården, är ganska mättad på alla nedskärningar och stress. Vill vara ifred och tänka på mig själv, inte massa andra folk hela tiden.



Nu är verkligen hösten här men vi har varmt och då blir det lättare att möta mörkret.




Hösten är stillhet och lugn, en insikt om att livet och tiden går så fort.

Nya och äldre ögon ser på saker som hänt, det får släppa taget om en för det är lugnast så

Någonstans förlikar man sig med det som varit svårt och nödvändigt

Sorgen gråter inte längre bittra tårar, den lever kvar i ljuva dagars frihet och aningslöshet om att allt kan hända

Hur långsamt tidens väsen än tär på en, så trampar man vidare på ödets hårda häl. Alla får vi vänta på det som bringar frid i varje själ och så är det bara

Då är vi borta länge, länge 



 Vi ser mycket mer än vi förstår och vi känner mycket mer än vi vet
itiboard