Nu kommer ljuset och med det nya förhoppningar.

Jag är ingen vinter människa alls. Tvärtom så vill jag ha sol och värme.

Jag låser till om huset där jag bor, går välkända gator fram mot kyrkåsen. Ser minneslunden och sen ner mot Mossvägen där jag växte upp.

Härute är det kallt och fruset ännu, det knastrar i snön och gruset.  Halt på många ställen.

Då når mig en lyckokänsla- en varm känsla. 
Det är det milda ljuset, som ger löften om vår!
Nu är det inte lång tid kvar tills balkongen är öppen och man hör moped-ungdomarna" åka iväg med en rivstart.

Kaffekoppen och Lasse Winnerbäck som spelas om och om igen. Finaste och bästa för mig.
Det är en glädje över att ljuset tar över och dagen blir lång.
Barnen leker snart i parken och på gården, 
förtjusta över saker, som vi vuxna inte ser längre. 
Tankarna renas,nått nytt händer av vårens härliga känsla.
Låter mig fyllas av vördnad, av ännu ett år.
Våren förmedlar sitt klara budskap, gå
med en stund, gå med utan krav på förändring.

Gå till en glänta där du känner dig hemma.






Hör våren och fåglarna, den annorlunda lukten från marken. Isen smälter och försvinner sin väg ner i Storsjöns djup.